I dag är jag surare än surast(i ärlighetens namn är jag mest ledsen och gråter floder) för som det ser ut just nu kommer jag få jobba tills jag stupar. Hade verkligen inte tagit nåt förgivet, men med tanke på alla mina besvär den senaste tiden, mitt fysiskt krävande jobb, så hade jag ändå en liten inofficiell nedräkning för mig själv. Det här kunde ha blivit den sista veckan. Men icke! Jag vet att jag inte är först och allra minst ensam...men jag "hatar" försäkringskassan!!!!!