Äntligen hemma hos katterna igen! Fyra dagar på sjukhus kändes ungefär som fyra veckor...tiden går så långsamt, klockorna tickar ljudligt, luften står stilla och det är ett evigt väntande. Väntan på att läkare ska komma, att man ska få en spruta, att man ska äta, att man ska må bättre, att man ska få åka hem...att tiden ska gå. Det underlättar att personalen är helt fantastisk, så snälla, empatiska och duktiga...är verkligen glad att jag bor i en stad som har ett så fantastiskt sjukhus! Ikväll kommer jag bara sitta med tårar i ögonen å vara tacksam över att jag är hemma, att jag mår bättre, att lillen mår bra! Att jag får vara med mina bästa missar och att min man är den bästa, bästa man kan ha! Jag kan verkligen vara lycklig!!!!